Hagaviken                        En härlig plats i Norrbotten

Engelska kanalen - Tidvattenresa
Klickbara miniatyrer


Första bilden är från väntan på flyget på Arlanda och visar 2/3 av "tidvattenforskarna". Väl komna till Heathrow och Avis biluthyrning för att hämta vår hyrda Peugeot gällde det att skärpa sig ordentligt. Att köra en bil med ratten till höger, växla med vänster hand och köra på "fel" sida (vänstertrafik) kräver litet extra skärpa. Vi hade en navigator med oss så vi slapp problemet med att hitta rätt. Kerstin, som vi döpte navigatorn till, pratade och ritade kartor så vi kom rätt hela tiden.

Vi körde mot kusten till
Portsmouth och kollade upp området där färjorna lägger till för att vara litet bättre orienterade när vi skulle komma tillbaka från Frankrike med färja. Bilderna på stränderna är tagna i utkanten av stan och det ser en aning ödsligt ut när vattnet är borta och folk vandrar på havsbotten. Just här är vattnet ca 5 meter lägre än det är vid högvatten.

Det börjar redan bli mörkt så vi fortsätter efter kusten österut för att hitta någonstans att övernatta. I
Littlehampton hittar vi en liten pub som också har mat och rum för övernattning på övervåningen.

På den här puben är det förmodligen packat med folk när säsongen börjar men den här kvällen var vi ca 10 personer och vi hade jättekul.

Rätt över gatan fanns hamnen där vi tog några bilder nästa morgon. Tidpunkten är ungefär mitt mellan ebb och flod så om ca tre timmar flyter allting i den här hamnen igen.


 Puben The Nelson


På vår fortsatta färd österut stannade vi till vid en marina där vårutrustningen av båtarna var igång. Nu är vattnet nästan uppe på maximum. Landgången från flytbryggan blir helt vågrät när det blir som högst.

Piren finns i Brighton och den stora byggnaden är ett Casino med hundratals spelautomater. Under sommaren pågår en hel del aktiviteter därute och när vi var där var de flesta igång med förberedelserna.

Vi fortsatte längs kusten och tog några bilder på De Sju Systrarna som klipporna kallas. Målet för dagen är att komma till Frankrike så vi fortsätter till Folkestone och kör på tåget som går under kanalen till Calais i Frankrike. Där får man inte använda kameran. Man stannar vid bilen och resan under vattnet tar ungefär 30 minuter.

Vi kör ca 10 mil sydväst efter kusten och hittar vårt härbärge för natten - Hotel de la Plage i Audresselles.


Huvudmålet för resan är
Saint Malo i Bretagne där tidvattnet är högst så vi hastar vidare på motorvägen mot Le Havre och därefter mot Ouistreham. Nu är vi på den kustremsa där de allierade landsteg den 6 juni 1944 och den kustremsan ska vi följa i sin helhet.

Vi färdades några mil västerut under den här dagen och övernattade på Hotel La Marine i Arromanches Bilderna visar delar av fiskeflottan i Le Havre och småbåtshamnar med väldigt olika standard. I vissa hamnar ligger båtarna i leran stor del av dygnet medan de i andra hamnar flyter hela tiden.

Detta möjliggörs genom att hamninloppet är försett med en tröskel som vid ebb håller så mycket vatten kvar att båtarna flyter. Att ta sig in eller ut ur hamnarna är bara möjligt under ca 4 timmar två gånger per dygn.

Utanför hotellet var det vid ebb segling med trehjulingar på stranden där det några timmar senare var flera meter djupt vatten.

Den vackra bron över floden Seine på bilder till vänster passerade vi under dagen och avgiften för att använda den var 5 Euro.
 

Den här dagen skulle vi fram till slutmålet, Saint Malo, och började med att färdas ytterligare ett par mil västerut för att göra ett besök på den Amerikanska krigskyrkogården. Här finns nästan 10 000 kors där de  amerikaner som stupade vid landstigningen och kunde identifieras ligger begravda. På korsen finns endast ett nummer angivet.

I regnväder körde vi sydost för att via ett besök vid slottet Saint Michel ta oss till Saint Malo i Bretagne där vi skulle bo två nätter innan återresan till Sverige via Heathrow blev aktuell. Ränderna på slottsmuren berättar att i det här området ska man inte vistas när det är högvatten.
 

Nu är vi i Saint Malo. Bilderna är tagna i samma område vid olika vattenstånd. Just den här dagen var skillnaden mellan ebb och flod drygt 13 meter. För två dagar sedan var skillnaden runt 14,5 meter. Trädstammarna som är nedslagna utanför muren gör att mindre vatten hamnar på gatan vid hårt väder.

Det är svårt att med bilder visa hur stora skillnaderna är mellan ebb och flod - det måste nog upplevas på plats.


Det här är bilder från samma hamn tagna från olika punkter. I den här hamnen flyter båtarna hela tiden beroende på att hamnen är skyddad med en tröskel som hindrar alltför mycket vatten att rinna ut vid ebb. När de här bilderna togs var inte vattnet på sin lägsta nivå - det är ungefär samma höjd på bägge sidor om tröskeln.

Lägg märke till de långa landgångarna och hur brant det är ner till flytbryggorna. Vid högvatten är dessa landgångar vågräta. Pålarna som styr bryggorna ger också en uppfattning om vilka nivåskillnader som förekommer.
 


Till den inre hamnen och till fiskarnas angöringar kom man via en kanal som skyddades av en slussport i yttre ändan. Vid passering måste också ett par broar öppnas.
 


Den här båten är byggd för att stå rakt upp när vattnet försvinner. Den står på tvillingkölarna och på fören. De dubbla rodren har bara med styregenskaperna att göra.
 


Hemfärden startade med bilfärjan Bretagne. Från färjan är kortet på den gamla stadsdelen med alla sina gränder taget. Ett kort visar inseglingen till handelshamnen.

På färjan fanns ett tiotal salonger där vilstolar säljs för 5 euro styck. Den här tiden på året bjuder rederiet förmodligen på lyxen och det var en skön sittplats att vila i under resan över till Portsmouth som tog ca 9 timmar.

Vi åkte efter framkomsten vidare till London och tog in på hotell för att följande förmiddag åka hem med flyget.
 


Att fara till England och Frankrike för att studera tidvatten kan ju låta litet knäppt men det var en upplevelse som inte går att förmedla till fullo med bilder utan det måste upplevas genom närvaro på platsen. Utan hjälp av navigatorn hade vi förmodligen inte hittat rätt när vi åkte efter kusten i Normandie och skulle tillbaka till de större vägarna.

Vi trodde när vi for att våren skulle ha hunnit litet längre än hemma men under hela veckan var temperaturen aldrig över +10 grader och i Frankrike låg till och med snö kvar på kullarna där vi åkte första dagen.

Några problem att hitta lediga hotell hade vi inte heller men om man ska göra den här resan under turistsäsongen måste man nog ha planerat allt i förväg.
 

Till Bildarkivet